Våra jultraditioner

Många av våra jultraditioner är gamla och relativt oförändrade genom årtionden. I min barndom, i efterkrigstiden, var julen nånting man väntade på. Då fick man äta gott, plötsligt fanns det choklad, frukter och karameller på borden. Det fanns skinka, sill, lax, lådor av många slag, och någon läcker efterrätt. Och pepparkakor, jultårtor. Julaftonen med gåvor var full av förväntningar; skulle man få den nya bandyklubban man önskat sig, eller eventuellt ett par nya skridskor? Julgranen uppenbarade sig på julaftonsmorgonen och kläddes gemensamt i god till före julaftonen. Ett besök på gravgården hörde också till.

Många av min barndoms traditioner vårdar vi fortfarande. Julgranen, samvaron med släkt och vänner, julmiddagen med skinka, lax och andra läckerheter, julsångerna, öppnandet av julpaketen och högläsningen av de rimmade julklappsverserna - allt detta hör till julen i vår familj. Härtill kommer julbastun, där också gästerna kan delta. Och senare, när barnen och barnbarnen åkt hem eller gått och lagt sig, de vuxnas stillsamma samvaro med eventuella nya cd-skivor, kaffe och kanske en konjak som sängfösare.

Jag har ofta undrat hur de mänskor som kommit hit från främmande kulturer, nyfinländare från Asien eller från något arabiskt muslimskt land eller från det ortodoxa Ryssland, upplever våra jultraditioner. Många nyfinländare måste förvåna sig över, att mänskor som i vanliga fall är relativt lugna och återhållsamma, med ens rusar omkring och hamstrar mat och prylar, som om all mat skulle ta slut i morgon, och världens undergång vore nära. Men invandrarna är vanligen
anpassningsbara och intar kanske en forskande, antropologisk attityd till oss. Så till exempel när vi hemma dricker en snaps och på full volym börjar sjunga Hej tomtegubbar slå i glasen... Då händer det att någon gäst från en annan kultur tar upp sin anteckningsbok och gör en liten anteckning om vårt konstiga beteende.

Det har också höjts röster om att vi borde ge avkall på en del kristna traditioner vid skolornas julfester, och byta ut "Giv mig ej guld ej glans ej prakt" mot någon neutral sång, som inte sårar någons religiösa känslor. För mig verkar tanken absurd. Som nyinflyttad i en främmande kultur måste nykomlingen klara av att vara med och acceptera våra gamla traditioner på samma sätt som icke-troende ateister deltar i många kristna ritualer.

För nyfinländarna gäller det naturligtvis att anpassa sig till våra
förhållanden och vår lagstiftning. Också sådana ingrepp som könsstympning av flickor är enligt finländsk lag en kriminell handling som bör bestraffas. Liksom patriarkalt våld inom familjen, eller tvångsäktenskap för döttrar för att inte tala om så kallade "hedersmord", som i Sverige väckt stort uppseende och livligt debatterats.

Finland blir allt mera mångkulturellt. Det innebär att vårt samhälle förändras, mest på gott, men ibland också på ett sätt som leder till motsättningar och konflikter. Rädsla för andra kulturer och invandrare beror ofta på att vi vet så litet om de mänskor som kommer hit. Just nu pågår i Danmark hetsiga diskussioner om hur danskarna ställer sig till islam. I Schweiz beslöts nyligen efter en folkomröstning att inte tillåta byggandet av minareter.

Det är bara en tidsfråga när vi i Finland står inför liknande
diskussioner. Men när vi virar vår kristet kommersiella gåvojul kan det vara bra att tänka på alla dem, också i vårt land, som inte alls omfattas av eller berörs av vårt julfirande och våra kristna traditioner.