De nya tekniska hjälpmedlen

Till julen, som är gemenskapens, besinningens och glädjens tid, önskar jag att vi skulle stanna upp och fundera över varför vi så ofta har en känsla av att det är bråttom, att det gäller att skynda, att allt ska gå snabbt undan. De nya tekniska hjälpmedlen med datorer, internet, kommunikatorer och i-podar introducerades ju för att underlätta vår vardag, vårt arbete och ge oss mera tid för samvaro och familj.

När jag blev invald första gången i Riksdagen år 1987 fanns ännu varken datorer eller fax. Posten var papperspost som måste hämtas varje dag från sin låda. Några år senare fick alla en egen dator. Nu kommer posten att minska, försäkrade man. Resultatet blev, att pappersposten var lika riklig som förr, men härtill kom nu den elektriska posten, som krävde rikligt med tid varje dag.

Jag är inte emot datorer och mobiltelefoner. De underlättar kontakterna och kommunikationen. Mobiltelefonen har snabbt blivit så oumbärlig att man känner sig vilsen och övergiven om man tappat eller glömt den någonstans. Men har alla dessa tekniska hjälpmedel förverkligat sitt syfte - att få mera tid för fritid och samvaro med familj och vänner? Jag är rädd för att den nya tekniken inneburit ett högre tempo i arbetslivet och mindre tid att umgås med vänner och bekanta.

Att ha mobiltelefonen påkopplad dygnet runt innebär ju, att vi frivilligt blir någonsorts jourer eller villkorligt frigivna; vi skall finnas till hands under dygnets alla timmar. Då vi träffar andra mänskor ringer mobiltelefonen ofta och stör vår samvaro med den mänska vi träffar, fysiskt och "på riktigt", inte virtuellt, på nätet. Trots alla sina goda egenskaper har mobilen blivit en stressfaktor, fel använd ibland ett plågoris.

De tekniska innovationerna inom arbetslivet, med datorisering, robotisering och krav på högre tempo och effektivitet har gjort, att många arbetstagare upplever press och stress. Enligt undersökningar sägs 3-5 procent av alla som går i arbete lida av svår eller medelsvår arbetsbetingad stress. Av två miljoner arbetstagare gör det 60 000-100 000 personer. Vi kan gott tala om en folksjukdom förorsakad av ett för  hårt tempo och för höga effektivitetskrav i arbetslivet.

Vi vet alla, att om man känner sig jäktad, stressad eller har skyndsamt får man sällan nånting vettigt till stånd. Allra minst blir man skapande eller kan uppleva jobbet som lustfyllt. Brådskan är det goda livets och fantasins fiende. Men när man väl fått upp farten är det inte alldeles lätt att snabbt varva ner och hitta ett lugnare tempo. Många vet, att under en fyra veckors semester går första veckan till att bli fri från jobbet, ett par veckor känns bra, men fjärde veckan börjar man redan spänna sig inför den kommande stressen på jobbet.

Julhelgen, tiden mellan jul och nyår fram till trettondagen är en bra tid för att pröva på en lugnare och långsammare livsföring. Vi bör komma ihåg, att den som hetsar och rusar iväg inte är till stor glädje varken för sig själv eller för sina närmaste.

Jag önskar alla en Långsam och Betänksam Jul.